Det är så otroligt mycket snack om amning och det är ett jävligt känsligt ämne har jag märkt, speciellt om man pratar med äldre generationer. De yngre läser blondinbellas blogg och ser bara det fantastiska med det.

Jag däremot vill skjuta mig själv efter 5 min amning, jag har inget tålamod, det kryper djur på mig känns det som och Lucia blir inte mätt så hon gnäller konstant och jag behöver då ge henne tutte konstant.

Jag trodde något helt annat under graviditeten och det var självklart att amma..

 

Jag har ju märkt att Lucia inte blir mätt på min mjölk, min stress kan påverka detta och jag producerar inte tillräkligt.

Jag har börjat ge henne ersättning när det är som värst, jag försöker amma så gott det går men när det gått över 1 timme och hon blir inte mätt så ger jag. Hon blir en helt annan bebis och sover i flera timmar i rad annars är hon vaken hela dagarna. o det tycker jag är lite konstigt för hon är ju bara 3 veckor gammal.

 

Så för att inte göra det svårare än vad det är så ger jag ersättning ca 1 gång om dagen och det funkar verkligen sen krigar vi resten av gångerna med brösten!

Jag tänker inte må dåligt pga det och jag ska försöka men om det kommer vara såhär jämt så är det inte ens värt det.. Vem säger att ersättning är sämre?